بِسْمِ اللَّهِ الرَّحْمَنِ الرَّحِيمِ
I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges namn
(All) lov och pris tillhör Gud (ensam) som inte hade några (inte var i behov av några) ögonvittnen när Han skapade himlarna och jorden, inte heller valde Han åt sig själv en partner vid Sin sida när Han förberedde och släppte lös ”de levande varelserna”, Han delar inte, med någon, i Sin gudomlighet; ingen kan någonsin lista ut eller få reda på hemligheterna av (Hans) Enhet, tunghäfta och mållöshet blir uttryckelsen och språket då någon försöker frambringa kärnan i Hans egenskaper, förnuftet och intellektet förvirrar, på ett helt felaktigt sätt då försök görs för att förstå ”vad Han är”.
Förvisandes sig själva i förödmjukelse, genom det hedrande och kraftfulla bugandet och tillbakaryggandet i fruktan av Hans Majestät, uppvisar deras korrupta ansikten en panikartad förlägenhet, i extrem rädsla, och alla viktiga arroganta kastar en skygg blick på Hans storhet och begraver sina ansikten i skam.
Vem än bland Dina manliga tjänare, eller kvinnliga tjänare, som anser att han eller hon blivit felaktigt behandlade av mig, endera med hänsyn till hans eller hennes ”jag” eller goda rykte, eller egendom, eller vänner och familj, eller barn; eller genom att tala ont om honom eller henne i deras frånvaro genom förtal av hederliga namn; eller sträng behandling, och tagna friheter, av fördomar och partiskhet, eller av lust och ambition, eller av förakt eller i känslomässig hetta, eller skenhelighet eller förargelse, (huruvida) han eller hon är närvarande eller frånvarande, levande eller död; därefter var det ur min hand, och bortom all möjligheter, att återställa, och få frigöra sig bördan. Jag anhåller en önskan till Dig.
O Han som styr uteslutande det förbehållna att tillgodose önskemål och begär, vilka kallar till Hans ledning, strävandes i hög fart mot Hans avgörande dispens, att sända välsignelser över Mohammad och hans ättlingar.
Och göra fred mellan mig och honom (eller henne), till vilken grad och på vilket sätt DU finner det lämpligt, och skänk mig en gåva av Din nåd, DU är sannerligen aldrig i underläge på grund av förlåtelse, inte heller lider DU någon förlust genom att bevilja Dina förmåner, O den mest Nåderike.
O min Herre och Gud; skänk mig varje måndag två gåvor, sinnesfrid i den tidiga början på grund av lydandet av Dig i alla frågor, välbefinnande och ro i den senare delen beroende på mottagandet av Ditt överseende, O Han som är ”ILLAH” (den ende sanne Guden), utom Honom (kan) ingen förlåta synder.
Taget ur Duaa.se
Kommentera