Pennan: Förlåt mig!
Suddgummit: För vad? Du har inte gjort något fel.
Pennan: Jag beklagar, du får ont på grund av mig. När jag har gjort ett misstag, är du alltid där för att radera det. Men när du rättar mina misstag förlorar du en del av dig själv och blir allt mindre och mindre varje gång.
Suddgummit: Det är sant, men jag har faktiskt inget emot det. Du förstår, jag föddes till att göra detta. Jag skapades för att hjälpa dig när du än gör något fel, trots att jag vet att en dag kommer jag att vara borta. Jag är faktiskt glad med mitt jobb. Så snälla, sluta oroa dig, jag avskyr att se dig ledsen.
Föräldrar är som suddgummit, där pennan är barnet. De finns alltid där för sina barn, städar undan våra misstag. Längs resans gång får de ont, blir sårade, och krymper (blir äldre och så småningom går de vidare till nästa liv). Ta hand om era föräldrar, behandla dem med vänlighet, respekt, och allra helst – älska dem.
Berättelsen taget från: mammamaries.wordpress.com
berättelse,
Kommentera